Fy fan vilken dag....
Var på stan med Nathalie en sväng och käka frukost och sola....Sen mötte jag upp mamma på VC...Det drog ut på tiden både för att jag fick ett akut besök hos en doktor och sen var det strul med mammas besök där...Som om det inte var nog med det så när vi var på väg hem var vi med om en trafikolycka....Vi körde in i en annan bil...Som tydligen inte vet vad väjningsplikt är...Fan vilka idioter det finns ute i trafiken...Mamma drabbades väl värst...Hon fick en ordentlig chock och svimmade 2 gånger...Jag känner mig mest matt...Verkar inte som så mycket kan få mig att må mer dåligt än vad jag redan gör...
Har verkligen nått botten nu känns det som...Tankarna snurrar i huvudet...Hur kan man Älska någon och bara sluta göra det på en handvändning och börja tycka om någon annan...Jag fattar det verkligen inte...Trodde inte känslor kan ta slut så snabbt...
Tyvärr är ju detta bara toppen på isberget i mitt liv...För om man tänker efter är detta ingen att hänga upp sig på...Utan borde ju var lätt och skita i allt med tanke på hur det varit och hur illa han gjort mig under de senaste åren...Men det här var det som fick min bägare att rinna över...Och visst det har ju inte hjälp att han lyckades brutit ner mig sakta men säkert...Trodde aldrig att jag skulle vara den där "personen"...Trodde aldrig jag skulle släppa in någon i mitt liv...Men jag var dum och gjorde det...Hoppas verkligen jag lärt mig en läxa...Visst ensam är inte stark...Men man ska inte släppa någon för nära...Det gör än bara sårbar...
Hoppas bara allt blir bättre nu....Vet inte hur mycket mer jag ska orka....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar